Samtal med min sjukgymnast idag vid luchtid.

Hon: Hej, det är Lena, sjukgymnasten

Jag: Hej

Hon: Hur är det med dig?
(hon är alltid så himla trevlig och när man har ont är det jävligt jobbigt)

Jag: Jag tror mitt knä är sönder, inte mitt högra knä som jag har ont i utan nu är de det vänstra

Hon: hmmm.. det låter inte bra
(inte bra ville jag skrika, det är ju katastrof!)

Jag: Nej, det är det verkligen inte. Jag har ju inte gjort något ovanligt
(förutom att gå i kilklack men vem kan få ont i ett knä pga det?)

Hon: Men det låter som en överbelastningsskada
(sa hon efter att jag hade beskrivit hur det kändes men tänker att det är orellevant för er läsare att höra om det)

Jag: Okej.
(nu kommer domen tänkte jag)

Hon: Nu lyssnar du på mig och låter andra köra dina pass, hör du det nu?
(förmaningstalet kom som ett brev på posten)

Jag: Okej. Suck.
(Här nämde jag inget om att jag ska på inspirationskonvent i helgen, tyckte det var lite förmycket info för henne)

Hon: Så nu vilar du och gör inget som känns obehagligt eller ont i knäna
(Vilket betyder att jag ska leva som invalid i en veckas tid utan att ens tänka på att röra mig)

Jag: Mmm

Hon: Då ses vi på den avtalade tiden nästa vecka så får jag ta mig en mer nogrann titt och så hoppas jag att du blir bättre.

Jag: Hej då
(med gråten i halsen)


F.U.C.K