Hur många gånger har du hört frasen "Frukosten är dagens viktigaste måltid" ? Jag gissar att orden ekar i huvudet på dig när du sitter där vid köksbordet och slevar i dig havregrynsgröten. Att äta frukost är ingen självklarhet för alla, tiden kanske inte räcker till på morgonen eftersom håret krånglar (detta har jag råkat ut för otaliga gånger), att snooza har blivit en ful ovana eller så sover matlusten fortfarande gott under det varma täcket. På en blogg kan jag läsa om en ung kvinnas erfarenhet av att inte äta frukost, hon skriver såhär

"Under högstadie- och gymnasieperioden var jag rent ut sagt skitdålig på att äta frukost! Om jag började 8 fick jag gå upp halv 6, och då var jag inte det minsta sugen på frukost. Dessutom hade man ju en massa annat att göra och hade verkligen tid eller lust att sätta sig ner! Nu, några år senare, vet jag bättre.. Det faktum att jag inte åt frukost då, tror jag bidrog starkt till min övervikt. I och med att man inte åt något blev man hungrig vid 9-10 och vad fanns tillgängligt då? Jo, kiosken full av vitt bröd, godis och annan skit."
citerat från Malin i Form

Likt Malin så har även jag hoppat över frukosten allt för många gånger och hamnat i skolcafeterians grepp. Nu när jag jobbar är det förmiddagsfikat som är boven om jag skulle missat frukosten pga av att jag försovit mig, snoozat förlänge eller att håret inte blir bra (kanske låter lite fånigt men dåligt hår=dålig dag).

Att snooza lite för länge att lätt hänt när sängen är så varm och skön

En annan aspekt av frukostätandet får jag hos PT-Fia som vaknar utsvulten efter flera timmars god sömn. Hon beskriver sin upplevelse av frukost såhär

"Jag kan inte annat än att aktivera smilgroparna när jag vaknar av att magen skriker efter dagens första mål." citat från PT-Fia

Detta är ju verkligen två världar som möts och jag har levt i båda av dom, den senare upplever jag för det mesta och trivs väldigt bra med det. Jag har lärt mig att frukosten är det viktigaste målet på dagen för om jag missar morgonfödan får jag stå mitt kast ända till lunchen. Under förmiddagen får jag gång på gång stå emot sötsuget och visst kan jag ta en frukt istället men energin från ett äpple räcker inte för mig en jobbförmiddag med möten och planering.

Hur är det med dom som säger att "jag kan verkligen inte äta på morgonen, jag har ingen matlust" ? För mig har inte detta varit ett problem och jag har svårt att förstå hur man inte kan vara hungrig på morgonen. Kroppen har ju varit utan mat i ca 8 timmar och skriker troligen efter energi för att orka komma igång. Min filosofi är att alla kan äta något på morgonen, kanske inte direkt när man går upp men du kan åtminstonde ta med dig en smoothie som lätt glider ner i matstrupen efter en timma på jobbet.

Frukosten är dagens viktigaste måltid och den vill du väl inte missa?