Ibland får jag för mig att jag vill en massa saker.
Som att springa ett maraton, korsa Grönland på skidor eller tävla i crossfit. Att jag vill sluta knapra chokladtryfflar, rentav. Och börja ta spinningklasser som börjar 06.45.

Men det vill jag ju inte. Jag känner andra som vill.

Eldflängda människor som är beredda att kämpa och offra för att nå de målen. Det är häftigt att se dem bocka av den ena 'omöjliga' bedriften efter den andra.

Men jag är inte en av dem.



Utdrag från Maries ledare i senaste numret av Fitness-Magazine.

Precis så här går mina tankar allt mer ofta än sällan. Jag vill så många saker t.ex. göra chins och springa milen under 60 min men också hålla igen på fikasuget och laga vegetarisk kost en dag i veckan. Jag vill men jag är inte beredd att offra (tid) för att nå målen. Därför måste jag, enligt min mening, vara nöjd med hur mitt liv ser ut eftersom det bara är jag som kan påverka det. Jag har inte den kämparglöd eller viljan till uppoffring som krävs för att nå mina "drömmar", just nu.

Så gav jag mig ut på en promenad i det underbara vårvädret. Gruset knastrade under fötterna och fåglarnas kvitter ljöd som underbar sång i mina öron. Vårens solstrålar värmde min vinterbleka hy och jag lät tankarna komma och gå.

Idag är det internationella kvinnodagen och jag vill uppmuntra alla tjejer, unga kvinnor, mammor, kvinnor mitt i livet och äldre damer att ta vara på sig själva. Det är bara du som är huvudpersonen i ditt eget liv, det är du som har makten att bestäma och göra det du vill.

Själv unnade jag mig en vårpromenad och lät skolböckerna vila en extra timma.

Igår hade jag en underbar liten stund för mig själv på balkongen. Jag tog med en pall, lite kuddar, en bra bok och så intog jag ett läge där blåsten inte kunde fånga mig. Härliga minutrar i solen blev det. Jag hoppas på en lika fin dag idag.



Idag är en bra dag.

 

 

 

Lappen som visas på bilden sitter på kylskåpet och taggar mig till rehab-

träning. Varje tillfälle är värt 10 kr och efter varje tillfälle av träning sätter jag ett kryss. När v. 10 är till ända ska vi se hur mycket jag "tjänat" och min sambo får givetvis stå för priset och ge mig en present för intjänad summa. Helt klart en bra morot och motivationshöjare!

 

När jag var hos min sjukgymnast talade hon än en gång om för mig att "den som är trägen får se resultat" och då kontrade jag med att "rehabträning är så tråkigt"... ja, ni kan ju själva förstå vem som vann den diskussionen.

Jag ska/får inte göra benböj, inte utfall, inte springa, inte träna aerobic och absolut ingen step så härmed byter jag träningsbana till muskelbyggare för överkropen (?) Jag skämtar!  Däremot tar jag tackasamt emot tips på hur jag istället ska kunna träna kondition, mina ben och samtidigt tycka det är kul!

Återbesöket är satt till den 14 mars och jag gjorde en överenskommelse med min sambo att varje rehabträningstillfälle fram till mars är värt 5 kronor. Rehab en gång om dagen betyder vinst på 350 kr! Vad ska jag önska mig för den summan?

Optimisten säger självklart är glaset halvfullt och jag väljer att gå på den linjen. Detta inlägg handlar om min självdiciplin, som är nästintill obefintlig på hemmaplan, gällande rebahträning för mina knän. Besöket hos sjukgymnasten gjorde jag den 16 december, 27 dagar har passerat och jag har haft hela julhelgerna på mig att träna och träna. Tror ni jag har gjort det? Precis, väldigt sällan, näst intill aldrig. Nu är det bara 18 dagar kvar tills jag ska på återbesök så mitt mål nu är att träna varje dag (jag jobbar bäst under press). Hur kan det vara så svårt att träna hemma när jag lyckas gå på flera pass i veckan?

Rehabövning med boll

 

Nytt år ger oss nya möjligheter och många brukar avge nyårslöften. "Nu är det slut på gosidätandet, inget mer godis för mig", "Jag ska minsann träna 5 dagar i veckan", "Under 2011 ska jag aldrig äta pizza eller annan onyttig snabbmat" eller "Jag ska gå ner minst 10 kg i vikt till sommaren"... dessa  fraser tror jag är ganska vanliga men hur realistiska är dom?

Jag tror att många vill ha en förändring i sina liv och genom att det blir ett nytt år kan man börja om på en ny kula. 2010 har varit och nu blickar vi fram mot 2011. Jag tycker det är härligt med framtidstro och viljan att se möjligheterna dock tror jag att månag stupar på sina för högt ställda och negativt betonade mål.

"Jag ska minsann träna 5 dagar i veckan under 2011"
Ställ dig frågan; är detta ett realistiskt mål för mig? Har jag tänkt på att jag kanske blir sjuk, har semester, ska renovera huset, föda ett andra barn eller har flera fritidsaktiviteter?

"Under 2011 ska jag aldrig äta pizza eller annan onyttig snabbmat"
Ställ dig frågan; Kommer jag orka att alltid ha med mig egen matlåda? Är det värt att tacka nej till en lunch på stan med kollegorna varje gång de frågar? Hur gör jag under en shoppingdag på stan, ska jag åka hem och äta då?

Vad behöver Du?
Istället för att förbjuda dig saker och ställa orimligt höga krav på dig själv tycker jag det är bättre att ransaka sig själv och fundera över hur mycket tid har jag till förändring? Hur mycket är jag beredd att satsa? Titta efter i almanackan och var sann mot dig själv, hur mycket kommer jag hinna med?

Andra knep som du kan ta till är att ställa dig frågor som vad/vilket är mitt mål och under hur lång tid ska jag hålla på? Vilka är mina vanligaste ursäkter och hur kan jag överbemästra dom? Vad behöver jag för motivationshöjare och ska jag unna mig något när jag nått mitt mål?

Nytt år betyder nya möjligheter och för mig även en ny blogg. Träningsväskan är bloggen där allt får plats.
Här kommer du få läsa om allt från sköna avslappnande yogapass, impulsshoppande av nya träningskläder och svettiga gruppträningspass till mina gymbesök, ViktVäktarna, tester av olika produkter och härliga tankar om träning, kost eller hälsa.

Varmt välkommen