Hur många utav er tyckte att gympan i skolan var något utav det tråkigaste och värsta som fanns? Upp med en hand!

Första gången jag tyckte gympan var tråkig var på mellanstadiet. Läraren var oengagerad, killarna tog överhand och jag var inte den smidigaste athleten av oss i klassen. Sedan kom högstadiet. Det var stressigt mellan gympan och maten, mellan gympan och andra lektioner. Jag förstår inte hur schemaläggare tänker när man bara får 20 minuter på sig att duscha, byta om och gå 300 meter till skolan för att hinna till nästa lektion. Dessutom var man ju tvungen att fixa håret och eventuellt bättra på sminket. 20 minuter försvann innan jag ens hann och blinka. Trots detta var jag med på lektionen men kanske inte gjorde mitt allra bästa eftersom man då blev svett och hur skulle det lukta i håret resten utav dagen?

Sedan kom 9:an, vi bytte gympalärare och vi fick större valfrihet. Killarna var fortfarande dominerande men nu hade de glimten i ögat och kunde tänka sig att passa en tjej 1 av 3 gånger ialla fall. Här var jag och 3 tjejer till de enda som var med på gympan, de andra hade mens var och varannan gång, stukade fötter, ont i ryggen och gympakläderna var glömda hemma. Här vände nog mitt intresse för idrotten i skolan vilket resulterade i ett fint MVG i slutbetyget från 9:an.

På gymnasiet sedan var idrotten mer krävande och varje gång blev man svett men fortfarande var tiden knapp och här var det bara att "gilla läget". Jag minns att vi alltid hade uppvärmningen "gå ihop 2 och 2, passa en boll mellan er" och "spring 5 varv runt i salen". Kanske inte den roligaste uppvärmningen att ha gång på gång.

Det var på gymnasiet jag också började att träna gruppträning. Jag hade sedan länge insett att lagidrott inte var något för mig. Jag hade under åren provat både handboll, fotboll och innebandy. Jag höll också på ganska länge med att simma men slutade när tävlingarna började bli ett krav. Aerobic och step var något som jag fastnade för och började att gå på regelbundet. Det dröjde inte länge förrän en öppen fråga till alla deltagare gick ut på passet "jag ska snart vara mammaledig och behöver någon vikarie, kanske är någon av er intresserade?" Ingen sa något. Min kompis som jag gick med på passet tittade på mig, jag tittade på henne och tillslut bestämde vi oss för att vi, tillsammans, nog skulle kunna klara av uppdraget. Vi gick fram till ledare och annonserade vårt intresse. På den vägen är det.

Jag har under mina år som gruppträningsinstruktör fått ett naturligt ökat intresse för att röra på mig och inspirera andra. Jag har fått möjlighet att genomgå utbildningar för Svenska Gymnastikförbundet och snart är jag licensierad (en kurs fattas mig). Jag har också fått lära mig hur man bygger upp ett aerobic, step och gympapass och även lett core och gymstickpass. Nu är jag djupt involverad i föreningen som driver gruppträningsverksamheten i Hultsfred och tycker att detta är något som jag vill hålla på med ett bra tag till - för resten av livet.